Tutaonana men utan tårar

Posted on 02/25/11 in Uncategorized, No Comments

Efter en natt med sisådär med sömn, vaknade vi imorse med blandade känslor till vår sista och oerhört heta dag i Voi. Idag delade vi upp oss i två grupper. Hanna, Christer och Manase åkte med Andrew upp i bergen igen till Wundanyi för att träffa Aileen igen på den klinik hon jobbar på. Där fick de se närmare vilken information om HIV/AIDS som ges till de som testats positivt och vilka rekommendationer som ges vad gäller kosten. De fick även se hur ett HIV-test går till. Väldigt intressant och givande besök.

Marita, Lydia och jag följde med Home Base Care i Voi, nämligen dJoshua och mormoren hjärtligt varma och goa Marta, på några hembesök hos några av barnen i projektet. Vi började med att ta en promenad hem till Joshua och hans mormor. Tyvärr var hans två äldre bröder  i skolan så jag fick inte återse Anthony den här gången. Men vilken skillnad att få se lille Joshua igen. Under det år som gått sedan jag såg honom senast har mycket hänt. Han fick huset uppbyggt igen strax efter vårt besök. Han bor numer med båda sina bröder, men framför allt: han ser frisk och välmående ut och både går och springer och lever om. Det var fantastiskt att få se denna oerhörda förbättring. Han var dock oerhört blyg för oss mzungos, men mormor berättade att han stolt skulle berätta om besöket för sina bröder senare…

Från Joshua tog vi taxi till andra sidan av Voi för att först hälsa på hemma hos Amina och hennes mamma. Tyvärr var Amina i skolan så vi kunde inte träffa henne, men vi satt och pratade lite med hennes mamma istället. Margrets mormor Margret, morfar Peter och kusiner
Därefter gick vi över vägen och in bland väldigt fina hus för att försöka hitta huset där Margret bor. Efter en nästan ”3-minits-wåk” så var vi framme. Vi möttes av först ena morbrodern och hans fru, därefter av morfar och en kusin. Väl inne kom härliga mormor ut också, trots hemsk huvudvärk. Där hade vi ett härligt samtal och skrattade mycket.
Det är helt underbart att få göra dessa hembesök och se hur olika förutsättningar barnen lever under. Det lär en oerhört mycket och man blir rätt ödmjuk inför livet och oerhört tacksam för det man har. Det är omöjligt att gå från ett hembesök utan att ha blivit berörd.

Efter en sista lunch på Bogesunds House (förskolebarnen var lediga för Manase visar glatt och tacksamt upp de sångböcker vi inhandlat till församlingendagen) tillsammans med besök från Head Office och ett tyskt missionärspar vidtog en sista shoppingrunda på stan. Det var oerhört varmt. Försök föreställ er hur det känns att till och med svettas på ovansidan av foten… Svetten droppade tidvis från oss och övrig tid bara rann det… Det är en märklig känsla detta måste jag säga. Vad kommer allt ifrån?

Med kassar fyllda av både sångböcker, lesos och mjöl för ugali vände vi åter hemåt och ett sista besök på Bogesunds House. Där väntade Mary med våra kläder vi låtit sys upp under våra dagar här. Det var bara att mannekänga med snygga, röddammiga Foppatofflor på fötterna. Vi blev väldigt glada över att det gick att genomföra detta.

Sedan var det dags att fortsätta med vårt Tutaonana. Oavsett om vi är i Jag och min nysydda blus och kjolMombasa, Voi eller Nairobi säger vi inte ”Hej då” till våra vänner. Det låter så definitift. Nej, här säger vi ”Vi ses” istället. Vi vet inte när eller hur, bara att vi ses igen. Det kändes ändå vemodigt att lämna våra vänner och vi kände alla att vi hade så mycket mer att prata om och som vi inte hann med den här gången, men med dagens teknik så ska vi ordna det på något sätt.

Tillbaka till Scripture väntade så packning av våra grejer, en sista kvällsdusch bland denna svärm av myggor som är på toaletten (jag blir galen och frustrerad!!), sista kvällsmaten, sista kvällen i detta underbara Voi. Vi gick till vännerna i bibelskolan för att, även till dem, säga Tutaonana. Vi blev sittande en stund med dem och pratade om diverse saker innan det var dags för kvällens sista handskakning och ”Vi ses”.

Imorgon väntar resa tillbaka till Nairobi. Snart väntar vinter, kyla och snö…

Vid tangenterna denna kväll
/Lisa

Ps. Det byggs i masajbyn Wangala. Skolan ser ut att få sig en tillbyggnad…

Post a Comment

Your email is never published or shared. Required fields are marked *