Hembesök och marknad

Posted on 02/19/11 in Uncategorized, No Comments

Igår hade vi en relativt lugn dag, dvs vi hade fullt upp ändå. Marita Elever från bibelskolan förbereder för plantering av bouganvillaplantortillbringade dagen på förskolan som vanligt. Vi andra åkte ut till Farmen och åt vår frukost i väntan på att bibelskoleeleverna skulle komma. De skulle förbereda för plantring av bouganvillahäck. Efter en två timmar lång promenad kom de äntligen fram och i duggregnet började de trötta eleverna genast att gräva. När vi sedan träffade Manase några timmar senare hade de grävt ett dike rakt över Farmen och planterat 30 plantor (de kommer komplettera med fler plantor längre fram).
Därefter pratade Hanna med Lydia med anledning av skolarbetet. Själv sattMarknad i Voi jag och pratade med Mary om änkeprojektet och alla smycken som änkorna tillverkar och som vi säljer i Ulricehamn. Efter lunch på stan gick vi tillsammans med Lydia vidare till marknaden för att se utbudet av bönor, ris, grönsaker och frukt. Det är så kul att få gå in där och se alla färgglada kvinnor och allt de säljer. Vilken härlig stämning det är. Och jag blev väldigt glad över att kunna köpa bagar gjorda av rissäckar. De är väldigt coola och kvinnan blev väldigt glad tror jag när jag köpte fyra stycken.
Hanna och jag blev sedan lite mer lik våra kenyanska vänner då vi fick håret flätat. Väldigt skönt i den här värmen, men det var svettigt att sitta i skuggan i tre kvart vardera. En märklig känsla att känna svetten rinna utefter benen måste jag säga… Innan det var dags att åka hem så hann vi med att fönstershoppa med Manase. Så efter att ha ätit kan ni förstå att vi var rätt trötta och det var bara att gå och lägga sig. Det sliter på en att sova dåligt, exponeras av 35 gradig värmen ständigt och inte ha det svalare än drygt 30 grader inomhus dag ut och dag in. Så igår var vi helt slut, och försökte ladda för dagen som varit idag.

Idag var det dags för en väldgt intensiv dag i Kisimenyi. Problemet var bara om vägen var tillräckligt bra eller om det skulle regna där borta. Efter att ha gjort en del inköp av mat och möbler så började vår resa i duggregn till Kisimenyi. Klibbigt var det och skumpigt värre. Plötsligt kom vi till ett vägbygge och frågan var om vi vågade chansa att åka över detta (man bara skyfflade jord över vägen utan att använda sig av någon vägbult efteråt så det var som att åka på en uppluckrad jordåker…). Det vi riskerade var att fastna på vägen hem om det regnade eftersom det bara blir en enda lervälling då. Vi chansade och fick en helt fantastisk dag med hetta från himlen och värme från människorna vi mötte.

Det första vi gjorde vara att besöka två av barnen i projektet, Mutisu och Charmiga Mutisu med sin moster och hennes manOnesmus. Vilka underbara familjer och pojkar. Det var oerhört svårt att lämna dem och tårarna var nära hos mig flera gånger. En sådan kärlek och värme som fyllde dessa hem. Det var så oerhört påtagligt att man tagit dessa pojkar till sig som sina egna. Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att komma hem till dem någon gång i framtiden.

När vi kom tillbaka till kyrkan i Kisimenyi väntade samtal med änkorna för mig (och Marita) och Mary, medan Christer och Hanna visades runt på Några av de underbara änkorna i änkeprojektettomten av Samuel. Vi fick tex höra och se att de håller på att bygga en skolbyggnad i närheten av kyrkan. De har för närvarande 18 barn i förskolan och 16 vuxna som undervisas av en ung och väldigt bra lärarutbildad kvinna i församlingen.

Efter att ha hällt i oss varsin läsk så hoppade vi in i bussen mot nästa hembesök, till Mwanza, pojken som fick ett nytt hus 2008 och som bodde med sin gamla mormor. Vi träffade både henne och Mwansas kusin som också är en av barnen i projektet. Det var väldigt kul att få träffa dessa igen efter fyra år. Gamla mormor var lika pigg, go och humoristisk som jag mindes henne.

Plötsligt var det bara dags att åka hem och vi packade bussen full av träkol och vi drog iväg helt abrupt. Vi visste inte alls vad som var på gång och väntade oss mat eftersom vi var hungriga och visste att vi skulle bli bjudna på något. Men när jag frågade vad klockan var så insåg jag att det bara var att åka hem så fort vi kunde eftersom vi hade lång väg hem. På vägen möttes vi av otroligt många människor som var ut på vägarna och som bar på säckar och annat på sina huvuden, cyklar och annat. Idag var det utdelning på ”arbete för mat”. Man får mat som lön för arbete man utfört. Ju mer du arbetat desto mer mat. Det var en mäktig syn att se dessa färgglada människor.

Vi kom hem var vi väldigt hungriga, trötta och dammiga. Till och med personalen här märkte av att vi var lite avslagna och när jag berättade vad vi gjort idag förstod de och gratulerade till att ha klarat av en dag som denna i Kisimenyi. Efter maten laddades dock batterierna igen och vi orkade le och prata igen. Imorgon ska vi åka samma väg igen fast lite till eftersom vi ska fira gudstjänst i den nya församlingen några mil bortanför Kisimenyi. Så nu väntar en välbehövlig nattvila i 30-gradig värme…

/Lisa

Post a Comment

Your email is never published or shared. Required fields are marked *